danielcruz

Inte förrän nu ser jag att det saknas ett dussin träd på gården. Märkligt. Måste inte det innebära att de egentligen inte skulle ha stått där, om inte ens jag saknar dem?

Den jävla katten gör mig vansinnig. Är det för att hon känner att jag vill koncentrera mig på något ansträngande?

Vilken satans tur att författaren inte har barn som springer här på gården för då skulle jag sticka ut deras ögon och kväva dem under varsin kudde (citat mamma Sopranos, avsnitt 7, säsong ett).

Jag är alltså tillbaka sedan någon timme på den gård jag inte får äga men har numera en anständig husvagn att sova i. Jag har ställt den så att jag bara i undantagsfall kan se huset där han bor med Ellen. Nej, det spelar ingen roll. Alla har det liv de förtjänar och mitt enda problem är att jag vill vara älskad av alla.

Jag fastnade inte i vulkanaska (men tack för omtanken). Nej; detta är ett behandlingshem för sådana som mig, och jag har nu två månader att skriva ifatt.

Förlåt, alla.

Tre månader. Inte två.

Det här känner säkert alla igen: Startar man en närbesläktat arbete likt det man redan har verkar det som att kraften tar slut redan när man håller på att välja vilken text man ska skriva först.

Därtill fick en skäll av författaren för att jag inte listat de böcker han gettt ut och fått utgivna på ochsavidare.se

Ytterligare en anledning till att byta namn på förlaget, tycker ni inte?

Jävla massa snö.

Nu jävlar har jag äntligen flyttat de texter som fanns på ochsavidare.se till min nya sida. Och det är väl kul. Men frågan är om jag inte ska byta namn på firman ändå, trots alla visitkort jag tryckt upp.

Författaren skriver och det gör att det är lugnt på Berget. Kanske all snö också bidrar, vad vet jag.

Det har kommit mycket snö sedan den femtonde december.

Vill jag betala nÃ¥gon för en ny hemsida – eller kan jag göra den själv? Christian har en lösning.

Wait.

Det enklaste är att säga att jag inte hinner ens uppdatera denna sida. Fuck för allt som har med förlagsarbete att göra och säg hej till mina nya hustru Barbro.

Ny bokutgivning blev inte alls Torbjörn Skogs komplexa historia Spår som vi tyvärr måste tacka nej till (på grund av att den inte passar in i vår utgivning eller ens går att baka surdegsbröd med) men däremot envisas han med att den efterföljande historien om intrikata promenader i Arbetsförmedlingens maktstruktur kunde vara något för Ochsåvidare Bokförlag.

Det tror vi också, men är ännu inte överens om det ekonomiska. Han har direkt orimliga krav på ersättning. Kepler fick sju miljoner, säger han grinigt men alla vet att Kepler är en psedonym och att de därtill skriver deckare. Skönlitteratur är något annat. Men den diskussionen hoppas jag vi slipper ta.

Förresten finns det plats för fler författare i vårt bokförlag. Hör av dig.

Det här gÃ¥r ju alldeles utmärkt, bortsett frÃ¥n att jag tydligen inte kan köpa huset han bor i – mitt förlags ende författare. NÃ¥, dÃ¥ bygger jag ett eget hus en bit därifrÃ¥n. Ska prata med storgodsägaren Gripenstedth som äger allt som inte Holmen äger.

Må deras barnbarn bli Bärare åt Bukowskijs!

Det är ju ett jättejobb med förlaget! Kunde ingen ha avrÃ¥tt mig frÃ¥n detta projekt…

Så intressant: Jag kände på mig att något skulle hända. I flera månader. Faktiskt i ett halvår.

Intressantare är att jag nu – med mina nyinkomna pengar – ska göra mig av med mina grannar. Inte direkt “mina” grannar, utan Författarens. Men det spelar ingen större roll. De ska sannerligen fÃ¥ veta vem som äger mest i denna trakt.